Om ensamhet
Många i samhället är utanför gemenskap och känner sig ensammare oftare än de vill vara. Men vad är egentligen ofrivillig ensamhet? Och vad vet vi om ensamhet i Sverige idag?
Vad är ofrivillig ensamhet?
Att känna sig ensam är vanligare än man tror, och det händer de allra flesta någon gång i livet. Ensamhet kan komma i många olika former och kan vara både frivillig och ofrivillig. Ensamhet behöver nödvändigtvis inte vara något negativt, det är med andra ord skillnad på att vara själv (frivillig ensamhet) och att vara ofrivilligt ensam. Att vara själv är något som många uppskattar och behöver för att må bra. Vi är alla olika, och har olika sociala behov. Vissa har många sociala kontakter och upplever ändå ensamhet, medan andra har få sociala kontakter och inte upplever ensamhet. Ofrivillig ensamhet är med andra ord när man är ensam mer än man har behov av. ”Ensamhet utgörs av en skillnad mellan en persons behov av och den faktiska nivån av sociala relationer”.
Vi är designade för att vara tillsammans
Vi mår bra av social kontakt. Man kan se att även vid ett kort samtal med kassörskan i butiken eller med medresenären på busshållplatsen så höjs vår nivå av oxytocin. Man behöver alltså inte ha långa, djupa samtal för att förbättra sin hälsa utan kan börja i det lilla. Det är dessutom så att vi mår bra av att hjälpa andra. När vi interagerar med andra sänks blodtrycket och vårt biologiska belöningssystem aktiveras. Våra kroppar är alltså designade för att vara tillsammans. Social samvaro är en viktig del av att minska stress och känna lugn och glädje.
Syftet med att kroppen belönar oss när vi är sociala och interagerar med varandra är att det är det som har gjort att vi överlevt genom historien. Vi klarar oss bättre om vi håller ihop.
Ensam är inte stark
Det som händer i kroppen vid långvarig ofrivillig ensamhet är att det sympatiska nervsystemet aktiveras vilket är det som gör oss redo för kamp eller flykt. Det skapas alltså en oerhörd stress i kroppen som i sin tur kan leda till olika sjukdomar både fysiska och psykiska. Detta gör också att många ensamma individer söker vård för vaga fysiska symptom när problemet egentligen är ofrivillig ensamhet. Risken för demenssjukdomar och kognitiv nedsättning ökar.
Detsamma gäller för hjärt- och kärlsjukdomar, t ex stroke. Även den psykiska hälsan påverkas med ökad risk för depression, ångest och i förlängningen risk för självmord. Effekterna på hälsan är så allvarliga att man ser samband med förtida död. Denna stress är en del av kroppens varningssystem och gör också att vi blir misstänksamma och upplever omvärlden och andra människor som mer hotfulla vilket blir till en ond cirkel när man vill försöka komma in i en gemenskap. När man jämför ensamhet med andra saker som är negativa för hälsan som t ex rökning, hög alkoholkonsumtion, fetma, fysisk inaktivitet osv är ensamhet faktiskt värre. Värre än att t ex röka 15 cigaretter om dagen.
Hur ska man göra för att inte hamna i ensamhet?
När det gäller andra hälsorisker känner de flesta till vilka val de borde göra som att äta nyttigt, motionera, inte röka eller dricka mycket alkohol osv. Men vad kan man göra för att undvika att hamna i ofrivillig ensamhet?
Ett första steg är såklart att alla blir medvetna om hur farligt det är för hälsan att vara ofrivilligt ensam. När man är medveten om risken är chansen större att man gör något för att undvika den. I vissa situationer i livet är risken större, som när man flyttar, separerar, blir arbetslös eller sjukskriven en längre tid, går i pension osv. Att göra en plan för aktiviteter som kan leda till att behålla eller skaffa nya sociala relationer är kanske lika viktigt som mycket annat man tvingar sig att göra när livet vänts lite upp och ned som det kan göra i livsövergångar. Det finns många frågor som är värda att fundera över kring behovet av sociala relationer.
Hur viktiga är de sociala relationerna för mig? Hur ser mitt behov ut? Saknar jag en eller flera nära vänner att dela förtroenden med eller saknar jag vänner att umgås och göra saker tillsammans med. Eller kanske både och?
Finns det personer runt mig, t ex nära anhöriga, som är oroliga för att jag är ensam för mycket. Hur gör jag för att de ska bli ett stöd för mig i min önskan att utöka mitt sociala nätverk så att jag inte hamnar i att försöka dölja min ensamhet för att minska deras oro?
Hur tänker jag kring min egen förmåga att behålla eller skapa nya sociala relationer? Kanske ser jag inte mig själv som bra på att hantera situationer där jag möter nya människor som skulle kunna leda till nya sociala sammanhang. Kanske känner jag att den där balansen mellan att ta initiativ till att träffa de sociala kontakter jag redan har inte är helt enkel. Det är ingen rolig roll när man känner att man alltid är den som måste driva om det ska bli något av. Går det att prata om den känslan? Finns det sätt jag kan träna mig för att jag ska bli mer bekväm i situationer där jag möter nya människor? Då kanske jag skulle välja att göra det oftare.
När man står inför, eller nyligen hamnat i, en ny situation i livet kan det vara bra att tänka till kring sina sociala relationer. Det är lätt att underskatta hur snabbt man tappar självförtroende och förmåga när man inte tränar den. För vissa kan det räcka att göra en plan för sig själv. Om man känner att man lätt fastnar i egna grubblerier kan ett förslag vara att delta i en självhjälpsgrupp på temat vänskap. Då får man dels formulera tankarna för sig själv och dels lyssna på andras tankar.
Att hamna i en negativ spiral
Den negativa spiralen
När man blir ensam är det lätt att hamna i en negativ spiral. Man har inte ork att göra de saker man skulle behöva för att ta sig ur ensamheten. Man föraktar sig själv för att man inte gör någonting åt sin situation och skäms för sig själv. Man döljer sin situation för omvärlden och orken minskar mer och mer. Till sist kan man bli sjuk.
Den positiva spiralen
Om man klarar ta det första steget ut ur ensamheten kan det istället leda till en positiv spiral. Det kan ge ökad energi till att ta ytterligare ett steg. Man får hopp och tänker att man har förmåga vilket ökar självförtroendet i vardagssituationer. Hoppet ger mer energi och man kan fortsätta stegen ut ur ensamheten. Nu börjar du istället få positiva hälsoeffekter!
Ensamhet kan uppstå i livsövergångar
Livsövergångar är perioder i livet då människor genomgår större förändringar. Det kan vara allt ifrån att man flyttar till en ny stad, slutar skolan, går i pension eller bryter med en partner.
Under livsövergångar kan man stöta på olika hinder och utmaningar som gör att man måste anpassa sig till en ny livssituation. En del upplever att förändringarna påverkar deras sociala umgänge negativt.
Det kan vara bra att veta detta för att man själv ska kunna vara medveten om riskerna och kunna förebygga att man hamnar där vid en livsförändring och för att veta att detta är något vanligt som drabbar många.
Ensamhet kan uppstå vid förlust av det sociala umgänget, till exempel när man går i pension eller förlorar jobbet. Det kan även uppstå i kriser, som när man mister en livspartner eller blir sjuk och har problem att leva sitt liv som förut. Det kan också uppstå livsförändringar som gör att man vill välja bort sina tidigare sociala kontakter, som till exempel när man tar sig ur ett beroende, ett dåligt förhållande eller andra destruktiva livssituationer, och vill hitta ett nytt socialt nätverk.